Mina ögon kan glittra i det alldra mörkaste hav.

Människor förändrats, precis som tankar och känslor.
Man inser att leenden som en gång fått en att lé, var bara ett kort kapitel i ens liv.
Ibland vill man inte se att någon man kände då inte längre existerar.
För minnerna förändrats aldrig, dom finns där. Vart jag än är, vart jag än går, det är omöjligt att begrava.


Välkommen att kommentera

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback